oktober27

Ultra Caos Stockholm startades från början som en skuggrupp till Ultras STHLM, för att ha något att skylla ifrån sig på när pyroteknik förekom på läktaren. Utan US skulle det aldrig ha blivit ett UCS. Projektet kallades då för ”Gate UCS” och den tillhörande banderollen förekom i ett flertal år. Främst förekommande var den under derbyn med start för 10 år sedan, 2001. I ett försök till historielektion för den yngre generationen har vi gjort ett längre reportage om Ultras STHLM. UCS kommer alltid att hysa stor respekt för US och allt de och den generationen Djurgårdare gjorde för ultraskulturens acceptans och uppbyggnad inom Djurgårdsfamiljen.

Ultras STHLM:s betydelse för Djurgårdens supporterkultur går inte att underskattas.
Under fem intensiva år mellan 1999 och 2004 skapade US den ena fantastiska koreografin efter den andra och gruppen har banat väg för nya influenser och en acceptans för ultraskulturens framväxt och ett oliktänkande som idag präglar Sofialäktaren.

Under 1997 så startade ett gäng tifokillar upp något som kom att kallas Tifogruppen. Fredric Stahl blev ordförande och fick rollen att försöka hålla koll på de unga och stökiga grabbarna. Christian Welander tog därefter över ansvaret för Tifogruppen, även om alla hade lika mycket att säga till om. Det ”Welle” nog inte visste under uppbyggnaden av Djurgårdens organiserade tifoverksamhet var att det skulle bygga grunden till en av Sveriges mest respekterade ultrasgrupper. Welle höll i tifogruppen under två år, och när han 1999 valde att kliva ur fanns det folk runt omkring som var villiga att ta över. De runt omkring bestod bland annat av en av grundarna till hemsidan 11433.NET. De valde att starta upp en grupp som skulle gå under namnet Ultras STHLM. I ordföranderollen då var Kristian Hebel.

UCS-redaktionen har pratat med Martin Lundgren, som varit aktiv inom Djurgårn’s ultras-scen i över 10 år, och var ledande när Ultras STHLM la ner verksamheten. Som 14-årig junis gjorde Martin sina första tifofix, då han hjälpte till inför röktifot mot Bajen 1999. Med på fixen på den tiden var då folk som Hebel, Mengarelli, Fredde-freestyle och den berömda Blackanligan. Då fanns inga officiella medlemsregister, men Martin blev mer och mer engagerad, och kunde efter ett drygt år se sig som medlem i gruppen.

Ultras STHLM fungerade i början som ett kompisgäng. Fungerade man inte som polare med kärnan så hade man inte heller någonting i gruppen att göra. Givetvis så försökte man snappa upp personer som verkade intressanta via tifofix med blandade resultat, och det gjorde så att gruppen växte med åren.

Med åren som gick så blev Martin både medlem i gruppen och fick 2003 det formella ansvaret över Ultras STHLM, även om det rådde en slags fri demokratisk anarki inom gruppen.
- Tidigare gick vi mest på känsla, och tänkte att ”shit nu är det match snart, vad ska vi göra?”. Det går att göra feta saker då, men för att göra något extra krävs mer planering. Vi började tänka lite mer i ”företagstermer”, även om det känns fel att säga, istället för att bara vara fria själar.

Det skapades ett tydligare register över de som var medlemmar i gruppen och de som var med och hjälpte till. Maillistor till alla berörda skickades ut inför matcher och fix. Utanför kärnan på 10-15 personer så fanns det ett tiotal till aktiva personer som dök upp frekvent på tifofix. Väl på derbydagar så var man många fler och har som mest varit närmare hundra personer på plats för att arrangera koreografierna tidiga morgonar i Solna.

I och med att arrangemangen var lyckade visade det sig också i hinkarna på matcher. Man försökte visa upp en transparens i verksamheten genom att visa vad man gjorde och hur mycket insamlingarna genererade. Då fick man mycket tillbaka på en gång.
- Varje gång vi presterade kom belöningen, och då gällde det att hålla upp nivån. Det var som ett positivt moment 22. Presterade Ultras STHLM på läktaren kom också pengarna in till gruppen, och möjliggjorde bättre arrangemang.


Bild från jarnkaminerna.se

Ultras STHLM startade sin verksamhet under de år som tifohaussen byggdes upp. Både Aftonbladet och Expressen valde att glorifiera, uppmärksamma och betygsätta tifon på stora matcher, och det bidrog till att skapa ett stort intresse för US verksamhet. Det här är faktorer som bidrog till att US också kunde få in väldigt stora summor via insamlingar.
- US snittade runt 25.000 kr på Stadion, och topparna var upp emot 55.000 kr. Helt vansinnigt, och i jämförelse med idag är det enorma kontraster.

Medelåldern i US var låg och medlemmarna var mellan 16-22 år gamla. Det blev mycket ansvar för en grupp ungdomar att handskas med en årsbudget på mellan 250.000 – 400.000 kr. I och med den ekonomiska situation som Ultras STHLM hade så fanns det utrymme att ge gruppen en morot då och då för att orka slita vid fixen. Det kunde ofta finnas käk och läsk, och ibland kunde någon medlem bli bjuden på en krogrunda, allt för att hålla uppe moralen.

Så länge som det blåste positiva vindar kring hela kulturen så var det inga problem att bedriva verksamheten. Det var ett uppsving i supporterkulturen och Järnkaminernas framväxt och styrka gjorde det lätt för US att verka fritt. För de yngre i US var grundfundamentet i verksamheten inte att följa vissa ramar och oskrivna regler gällande hur man beter sig som ultras eller inte. Det viktigaste var helt enkelt att producera jävligt feta arrangemang.

Med unga medlemmar i gruppen gäller det också att ha ett bra ledarskap. Alla som någon gång varit på ett tifofix vet att det finns en tydlig hierarki, där man jobbar sig uppåt allt eftersom åren går. Martin menar att det är viktigt i en grupp, framförallt när den består av unga killar. Kamratuppfostran är bra för balansen, och för att se till så att yngre medlemmar har respekt för de äldres kunskap och erfarenhet. Samtidigt är det inte något som får gå till överdrift. De yngre medlemmarna som gör bra ifrån sig bör också premieras.

Utskällningar när inte arbetet fungerar har under en lång tid hört till vardagen, och det auktoritära ledarskapet verkar gå från generation till generation i Djurgårn’s tifoverksamhet, oaktat vilken grupp som är ansvarig för arrangemangen. Det finns fler än en person som genom åren fått backslick av Martins ord.
- Det är viktigt med ett ledarskap som är starkt, men också ödmjukt. Mitt ledarskap var alltid starkt, men knappast ödmjukt. Det går inte att bara skrika, då tappar folk lusten till slut. För mig var det viktiga alltid att nå resultat, på gott och ont.

Någon gång på vägen så hamnade gruppen snett. I samband med att Ultras STHLM växte så hade man också mandat att vara en kraft som kunde diskutera och ifrågasätta det som JK eller DIF gjorde. Under den här perioden växte sig en känsla fram av att gruppjaget blev viktigare än att stödja Djurgår’n. Det här är saker som egentligen inte ska behöva stå i konflikt med varandra, men det blev svårare att rättfärdiga sitt engagemang när känslan av att det man gjorde inte alltid gynnade DIF. När gruppen till största del blir en belastning finns det ingen anledning att fortsätta verksamheten, var några medlemmars resonemang.


Bild från jarnkaminerna.se

Anledningar till att man kände sig som en belastning var att gruppen under en lång period utsattes för mycket repression. Förbud och tillrättavisningar innebar intensiva diskussioner med DIF. Under cupmatchen mot Norrköping 2004 fick Djurgår’n nog. Ultras STHLM hade en fylld junisbuss till matchen, och hade försäljning av bengaler på bussen. Matchen blev minst sagt stökig. Det smugglades in bengaler både på sittplats och ståplats, pjäser kastades mot planen och det blev ett större slagsmål på läktaren. I samband med matchen torskade en junis i visitationen och fick ett ultimatum av DIF-säk: Tala om var du fick pyrot och gå fri, annars blir du avstängd.
- Han golade ner mig, och jag blev avstängd. Sen gick det hela jävligt fort. Dom stängde av mig för tre-fyra olika anledningar och resten av gruppen fick veta att om de gjorde minsta lilla så skulle de också stängas av. Det märkliga var att jag blev avstängd utan att ens ha varit på matchen, jag låg på sjukhus i Norrköping under matchen efter att ha fått stryk.

Medlemmar blev avstängda på väldigt vaga grunder, som i Martins fall, distribution av pyroteknik. Under en senare match blev fem US-medlemmar, som stod upp för en annan medlem som skulle bli utskickad från läktaren, misshandlade av ordningsvakter.

SvFF valde under 2002 att bannlysa döskallar utan egentliga grunder. Döskallen var US logotyp, och de protesterade mot förbudet och fortsatte givetvis att använda sina flaggor och sin banderoll under matcherna trots förbudet. Det medförde att DIFs säkerhetsorganisation svarade med att gå upp på läktaren och slita ner flaggor. Även efter att SvFFs förbud tagits bort så användes det godtyckligt av DIF-säk, som också bannlyste US gruppsouvenirer. Det fanns en form av censur kring hela läktarverksamheten, från kläder till budskapsbanderoller.
- Mycket handlade om inofficiella förbud och restriktioner för att trycka ner och hålla US under kontroll. Allt det här gjorde att medlemmar tappade intresse för tifon.


Bild från jarnkaminerna.se

Det här är bara några av de saker som blev början på slutet för US. Sammantaget så blev det en ohållbar situation, och trots att medlemmarna ville kämpa för det som enligt de själva var rätt, så fanns en gräns för hur mycket de orkade stå ut med. När Ultras STHLM la ner sin verksamhet under sensommaren 2004 så hade man runt 45 medlemmar.

På den avslutande frågan om vad Martin är mest stolt över under sin tid i Ultras STHLM tänker han efter en stund innan han svarar.
- Avtrycket i Djurgårdens supporterkultur. Vi gjorde många bra arrangemang, men det är snarare helheten jag är stolt över. Vi banade väg för en ny generation. För en utveckling som idag trots motgångar rymmer plats för nya influenser och nya stilar i vår supporterkultur, det glädjer mig enormt. Vi har gått från att ha varit influerade av ett annat land eller andra supportrar till att hitta vår egen stil. Att ha varit med om det, och att ha möjliggjort det, det känns som något att vara stolt över. Och att vi faktiskt gjort jävligt mycket bra för Djurgår’n, vi var en del av publikuppsvinget.

Videos, Slideshows and Podcasts by Cincopa Wordpress Plugin